Hund i Sikte

Idag när vi var ute och gick långrundan, efter jobbet som vanligt, så råkade vi ut för det som är min ABSOLUT värsta mardröm i skogen.

Col markerar till vänster om grusvägen  in i skogen och visst, där står tre st älgar. Ko med två kalvar, och ni som känner mig sedan innan vet min enorma älgskräck. Jag blev så jädrans rädd så att jag minst höll på att få hjärtstillestånd. Där stod vi öga mot öga, för inte blev de rädda i första taget inte. Och gud så otoligt glad jag är att Col stannade vid oss andra!! Nu fnyser det många där ute och vill skarpt påpeka att älgarna är mer rädda för mig än jag för dem och till er säger jag bara ski**** ner er!!  Alla djur KAN bli farliga om de känner sig trängda eller om man kommer mellan mor och barn. Kolla bara på mig själv ....

Men något gjorde att de vände och sprang och då samlade jag modet och tog upp mobilen och filmade dem för att visa Christian vilket elände jag utsatts för. Modiga jag!!!!

Rent ut sagt helt livrädd sa jag lite halvskakigt varsågod till hundarna att det var fritt fram och fortsatte framåt, eftersom att jag såg att älgarna tagit färd mot andra hållet. En bit längre fram såg vi spåren i snön där de korsat grusvägen och gått in i skogen, vi passerar och bara efter några meter så kankar det bakom oss och jag lovar att jag skrek som en galning. Jag blev så j**** rädd så om jag varit en hund så hade jag släppt analsäckarna!! Ut kommer en vilt flämtande gråhund eller jämthund, inte tusan vet jag för jag kan inte se skillnad. Rakt in i min flock och Iza och Embla gillar inte läget och det markerar de skarpt, vilket skrämmer Col lite som inte alls var beredd. Rädslan för slagsmål mellan hundarna finns inte i mina tankar det enda jag tänker på är att detta hundskrälle har ju mest troligt haft nys på älgarna och nu fasar jag för att hundf** vänt dem och drevit dem mot oss. Jag står rent vettskämd och bara väntar på att tre stora monster ska trava fram mitt ibland oss. Jämthunden verkar inte gilla mina hundars attityd utan aviker i full galopp in i skogen efter spåren igen och jag lovar att jag får mer än bråttom att skynda vidare. Tanken på att springa finns inte eftersom att det är rena isen under oss, utan så fort jag bara orkar trampar jag på och lyckas sträcka mig i ljumsken så där halvt rusar jag fram i skogen vettskrämd till tusen med hjärtstillestånd minst,  en sönder skriken hals och halvt haltande pga en sträckt ljumske, hundarna?..... helt oberörda.

Väl ute på "fast" mark så kommer alla känslor och tankar upp. Får man överhuvudtaget släppa hund på älg nu?? Vad f** hade jag gjort om älgarna kommit dundrandes tillsammans med jämthunden??  Tänk om det hade blivit värsta hundslagsmålet, Iza & Embla är inte de som backar när de hetsar varandra? Tänk om min älskade Col hade försvunnit med både hund och älgar??   Men främst av allt VÅGAR jag gå där imorgon?????

Lugnade väl ner mig allteftersom här ikväll men när jag var i ridhuset och tränade med Col så märkte jag att hon nog blivit lite skrämd av det hela. Lite spökig kan hon vara och hon är inte sådär överförtjust i hundar hon inte känner men när vi skulle gå ut och "gå igenom" en liten grupp med hundar så blev hon lite rädd och löste det hela med STOR ragg och lite morrning vilket jag inte riktigt känner igen. Men det hela släppte ganska snabbt när hon fick människovittring, hon bara fullkommligt älskar folk!!!!

Min underbara Col!!!! Min aldeles egna Embla kopia!

Eländiga jädrans långbenta djur..... nu tycker jag att det börjar närma sig att överväga att flytta neråt till Skåneland med öppna ytor .......

     

.... idag samlades vi fem glada skåningar (Petra Staaf, Camilla Åkesson, Carina Jongen, Monica och jag) för att äntligen träffas och träna ihop. Har ju pratats om sedans i juli när vi sist träffades men liksom aldrig riktigt blivit av. Men nu jädrans så är vi igång och tänker väl vara lite mer kontinuerliga. Nästa träff ligger halvplanerad i mars

Stort tack till Älmhults brukshundklubb som välkomnade oss till att vara med i ridhuset på allmänträningen för att finslipa på våra bekymmer ....

Efter flitigt tränande och rastning samlades vi här hemma för att tjuvstarta invigningen (som vi lovat Liam till hans kalas) av nybygget. Gott grillat och trevligt sällskap med ett gäng "kärringar".....

....kan det bli bättre???

Länge sedan jag mått så här bra och haft så här trevligt, kvällsrundan gick idag med mycket lätta steg!!!

Tack till ER alla fyra!!!!

     

Idag har jag bara ett kort och dystert inlägg att komma med.....

Köp aldrig hund om du inte tänker ta hand om den och om du inte har för avsikt att binda upp ditt liv i de nästkommande 10-12 åren........

     

Som sagt, äntligen är vi klara med bygget här hemma , eller nja, nästan i vart fall. Ovanvåningen är knappt påbörjad ännu, men här nere är det bara lister och ström som saknas! Ni trode väl inte något annar heller, ni som känner oss, här går inget vidare snabbt och helt klara bli vi aldrig med något ....

Helgen har bestått av att lägga golv och idag har vi monterat alla möblerna och jag är SÅÅÅÅÅ jädrans nöjd!! Får väl ta och lägga ut några bilder i veckan

Liam är rent överlycklig och kallar det SITT "kalashus", och han är helt övertygad om att det bara är gjort endast för honom. Så vi får allt snällt be om lov för att få komma in, men vi får väl skylla oss själva för det var vi som sa att han skulle få hålla invigningen där inne när han fyller år om tre veckor. Men att det är byggt endast för hans kalas, NJA.........

Trots fullt upp här hemma så hann jag med att åka  till Tranås (25 mil enkel resa) igår och tittade på lite vallning och fick med mig några tips hem i träningen. Tack Gittan för en underbar dag!!

     

Jag har redan börjat se den tendens som jag nästan anade skulle bli mer tydlig nu efter årsskiftet när de officiella tävlingarna och dommarvodena höjts drastiskt och när administrationen för tävlande sköts genom SBK.

Fler så kallade "träningstävlingar" kommer att anordnas för då är de varken inoficiella eller oficiella tävlingar som måste hanteras av SBK utan alla pengar går direkt åter till klubben. Vilket i och för sig är bra det är där pengarna borde landa, tycker jag.

Men jag är av den mening att jag AVSKYR träningstävlingar och är helt emot det (förväxla nu inte med klubbmästerskap som igentligen är en form av "träningstävling").... jag har aldrig ställt upp på någon träningstävling och kommer aldrig någonsin att göra det och jag vill förtydliga VARFÖR. Med det menar jag inte att alla måste tycka som mig men man kan ju prova att förstå vad jag igentligen menar....

Jag käner redan hotmailen hagla övert mig , men "shit the same", here we go....

Många tänker nu direkt så här, men gud vad skriver hon? Träningstävla är ju jätte bra för att öva inför tävling och för att öva både sig själv och hunden för sådana här situationer.

Skit snack, hävdar jag. Träna tävlingsmässigt istället för att utsätta hunden för de här situationerna!

För oftast är det så att de som söker sig till en träningstävling är de som redan vet med sig att hunden eller ekipaget, vilket som, inte är färdigtränade eller redo för att ställa upp i en oficiell tävling och då resonerar man så att då är det inte så noga. Och det är just där som jag får huvudbry, magkramp och ilsket river mitt hår, ALLTING ÄR ALLTID NOGA, ALLT SKALL TRÄNAS TIOMÄSSIGT men sedan är det en annan sak om utgången blir en tia. Och tycker man då att det är rätt att utsätta hunden för en tävlingsliknande "träningstävling" där vi ändå när vi väl står där pressar hunden och förväntar oss att hunden ska klara det som vi redan vet med oss att den inte ens klarar på tävling. Medge att nivån på en träningstävling är oftast skrämmande låg, helt enkelt för de mer seriösa finner man på en riktig tävling. Det tråkiga är dessutom att oftast så är nivån från arrangemanget ännu lägre än från de tävlande. Ibland står någon och dömmer som inte ens är domare och inte ens har insikt i underlaget för bedömningskriterierna och hur missbedömmande är inte kritiken då?? Dessutom så är det så att träningstävlingarna har en tendens att betygsätta ekipage mycket högre än vad ekipagen är värda och sedan när de kommer ut på tävling så blir de sågade. Vill vi igentligen ha ut dessa ofärdiga ekipage i tävling?

Nej, jag tycker att om man bestämt sig för att tävla i lydnad så se till att läs på vilka moment som inefattas och vilka kriterier som måste uppfyllas för att man skall få bra betyg. Därefter träna utav bara h***** för att komma så nära målet som möjligt. Gå ut och tävla när du känner att hunden har förutsättningar för att klara av alla momenten som finns med i dess klass (sen kan allting hända oavsett hur vi tränat, för det är inga robotar vi jobbar med, men det ska finnas förutsättning för att lyckas) (helt ärligt det skiter sig ganska ofta för mig också i något moment men träningsmässigt vet jag att det mesta sitter )  Sen ut och tävla massor, massor för att bygga upp dina egna förberedelser din egen rutin och lär dig på riktiga tävlingar där saker görs på allvar!

Någon har någon gång sagt att det är ett bra sätt att kolla av var man ligger och vad man behöver träna på vid en träningstävling- till de säger jag bara träna istället så vet du väll vad ni kan och inte kan.

Till de som tycker att det är en bra aktivering för hunden- till de ställer jag frågan -aktiveras den inte av träning?

Till de som tycker att det är bra för nybörjare för att se hur en tävling går till- ta er till en riktig tävling istället och lär er där. Där är det mer korrekt.

Till de som tycker att det är en bra träning för föraren och för dens nervositet;- nja, kanske det men varför i h** ska ni dra med er hunden i skiten?? Hunden känner inte av om det är träningstävling eller tävling, den begriper bara att allt är enormt avvikande från vanlig träning. Hundar är inte dumma!!

Jag tycker att hunden ska få en positiv bild av tävling och jag vill samtidigt att den ska veta att allt ska vara lika nogrannt på tävling. Slarvar man på en träningstävling så har man direkt lärt hunden att det är ok att göra saker halvdant för det har du lärt den som förare. Dvs att gå ut och testa dess kunskaper när den inte ens är färdigtränad. INTE SCHYST!!

Sen finns det ju superduktiga ekipage som tränat rätt från början och som hade gjort superbra ifrån sig på en träningstävling eftersom att de tar det hela på alvar, men de är ju oftast smarta nog att visa sina kunskaper på en oficiell tävling där de kan tillgodose sig resultaten där resultaten räknas och genererar i uppflyttningar, SM poäng osv....

Det enda positiva jag kan tänka ut angående träningstävlingar är att det genererar pengar till klubben, förhoppningsvis så känner många ekpiage av att de inte håller måttet (vilket de kanske visste innan) så då går de inte ut och tar upp plats eller riskerar något i en oficiell tävling.

Sen måste jag förstås tillägga att nivån på oficiella tävlingar, främst i lydnadsklass 1, också är skrämmande låg. Många människor saknar helt självinsikt och riskerar då också att förstöra för de andra tävland exempelvis i platsliggningen. Allt för många går ut och testar sina kunskaper låååångt innan de är färdiga. Men tycker ändå generellt att det är än värre på så kallade "träningstävlingar".

Så sammanfattningsvis, ta reda på vilka kriterier man måste kunna uppnå, träna,träna, träna, träna tävlingsmässigt, testa aldrig hundens kunskaper på tävling som den inte ens klarar på tävling. Rent krasst, det som inte fungerar på träning fungerar ALDRIG på tävling.

Gå ut och tävla oficiellt när ni är redo, tävla massor i början för att bygga upp erfarenhet och ha kul!!!

     

Idag hamnade jag i en situation som gjorde att jag ifrågasatte mig själv varför jag en gång blev instruktör och dessutom byggt på min utbildning allteftersom.

Varför känns det som att allt det jag brunnit för och fullkommligt älskat börjat tappa all glädje?? Kanske har jag alldeles för stor hemlängtan till att träna med likasinnade människor eller kanske rent av att träffa några människor överhuvudtaget förutom på jobbet, kanske är jag rent ut sagt alltid så jädrans ensam.....

På vissa ställen och i vissa "familjer" passar man aldrig in!!

Efter många timmars tårar och grubbel, var.......

.....svaret igentligen ganska självklart, jag är enormt självsäker i min hundkunnedom och inlärningspsykologi och tror på mig själv till hundra procent. Med det menar jag inte att jag är full lärd och att jag inte har något att lära av andra, för man blir aldrig full lärd och jag har massor att ta lärdom från. Men jag tror ändå att en stor del av att lyckas är att tro på sig själv. Och hund, det är en av de få saker som jag känner att jag kan. (menar inte alla hundsporter utan menar hundträning i stort) Och jag menar absoult inte att jag på något sätt är bättre än någon annan!!!!

Eftersom att jag tror så mycket på min hundträning så var det en självklarhet för mig att bli instruktör. För att förmedla vad just JAG tycker och tror på, självklart är då också tanken att jag vill att så många som möjligt ska analysera vad jag lär ut och dessutom anama det och tycka att det ligger något i det. Självklart vill jag påverka andra i deras sätt att tänka angående deras hundträning och jag vill att så många som möjligt ska se saker från den sidan som jag ser på saker och ting, helt enkelt för att jag är övertygad om min sak. Samtidigt är det alltid viktigt att respektera och ha förståelse för andras tyck och tänk men det är bara en själv som väljer om man vill påverkas av det.

I vanliga fall tycker jag att det är extremt roligt att disskutera med personer som tycker raka motsatsen mot vad jag tycker, dels för att man faktiskt kan lära sig något och ändra sitt eget tänk. Men bäst av allt, man kanske kan få  någon annan att se saker från ett helt nytt synsätt och därmed hjälpa dem att förbättra sin träning????

Men ibland blir det självklart fel när två motpooler möts och då är det lätt hänt att man trampar någon på tårna, det viktiga är ju då att inte vara sämre än att kunna be om ursäkt för sin klumpighet, eller hur?? Men i vissa lägen så accepteras inte en ursäkt och då kan man inte göra mycket mer.....

Något som jag absolut måste bli bättre på är att visa mer ödmjukhet inför andras tycke i vissa lägen, vilket jag tycker att jag gör. Men måste kanske visa det med en mjukare framtoning.

Men att vara instruktör och lägga fram mitt tänk angående träning är en självklarhet och den dagen någon vill hindra mig och tvinga mig från att tycka, då tar man död på en stor del av min personlighet .... Måtte aldrig den dagen komma!! Jag trivs med min övertygelse och drivkraft!!!

Men jag vet också när jag ska hålla mig borta...........

En sak är i vart fall säker jag kommer aldrig någonsin att lära ut något till någon som jag inte själv tror på och jag kommer aldrig att sluta försöka få andra människor att tro på just MITT tänk!!

Vill man inte att andra ska tro på sin träning...... OK, bli då aldrig instruktör!!!!..............

Summan av kardemumman; -jag kom fram till att jag är instruktör för att jag vill förmedla något och vill påverka så många som jag bara kan FÖR ATT JAG TROR PÅ MIN TRÄNING!! (och många andras )

     

....igår var det verkligen inte riktigt min dag.

Redan på morgonen så ville ödet annorlunda än jag, så jag kom inte iväg till den planerade tävlingen. Surt, hade verkligen behövt resultatet...... så nu är det bara att vänta en månad till nästa tävling och då finns det risk för löp .....

På eftermiddagen när vi äntligen fått igång bilskrället och jag ska ta mig in till byn så glömmer jag ta bort både  motorvärmaren, batteriladdaren och förlägningssladden som åkte med i ett jädrans rassel låååååångt innan jag fattade vad som hänt...... (skönt att sambon lyckades med detsamma idag så det är inte bara jag som är rent j**** puckad )

Tapetseringen slutade i vart fall lyckligt och jag tycker själv att det blev fantastiskt bra!!  (var nog en otroligt duktig tapetserare som utförde stordådet )  Bygget går med andra ord framåt, golvläggning nästa, sen är det bara den där jädrans elektrikern som vi behöver fixa hit , rören och doserna är i vart fall satta men det ger ju inget ljus, måste ju vara lite sladdar och lampor kopplade med......Nästan alla möbler är köpta så nu börjar jag se en ljusning på det hela !!

Träningen med Col gick kanon igår och jag är så jädrans glad för denna lilla filur  !!

     

Strålande solsken och isiga kinder, kan det bli bättre??

Enormt välbefinnande infann sig idag under långpromenaden och världens största leende och varma känsla uppstod när jag kom hem och slog upp tidningen brukshunden, som dimpt ner i lådan.

På sidan 40 har min främsta förebild inom hundträning (och dessutom är det hon som uppfostrat och lärt mig allt inom hundträning och hundmoral och hundetik en gång i tiden) Maria Venhammar, utalat sig angående SBK dessyrpolicy.

När jag läser hennes avslutande tre "tankar" så vet jag precis vad hon menar och jag myser av bara tanken på att hon vågar stå för vad hon tycker i alla lägen, man kan väl säga som så att hon har åldern inne för att våga visa pondus.(men det har hon nog alltid gjort, gilla det eller ej ). Maria har i alla tider förespråkat inlärning med positiva metoder och hon skrev tidigt i sin kariär (då som Maria Andersson) en bok om hundträning. Därefter har hon varit tidig, om inte ibland bland dem första att snappa upp nya metoder angående positiv hundträning och förmedlat dem ut i hundsverige. Det var hon som introducerade "klickern" för mig.

Detta är en "kärring" (jag vet att hon inte tar illa vid, jag tror hon ser det som en komplimang) med enorm ruter i sig och i de aldra flesta fall så är alltid lösningen för henne att se saker och ting från hundens sida och därmed lösa situationer som kan uppstå med positiva avledningar. Hallå, detta är en människa som tävlat upp en Borzoi i elitklass ....  Men hon är samtidigt en människa som i skarpt läge aldrig någonsin skulle tveka att sopa till ordentligt om det är ett läge som kräver det. Aldrig skulle hon försöka stå och snällt be en hund ta hennes lilla köttbulle i handen istället för den andra hundskrälletsom den har i munnen  utan i ett sådant läge sopar man till och lite därtill, för att bryta och för att snabbt som ögat ta sekunderna av förvåning från hunden till yttnyttjande för att belöna och avleda med belöning......

Detta är min tolkning av "min" underbara Maria Venhammar, en person med rent mjöl i påsen som står för alla sina åsikter i alla lägen. Detta är en människa med enorm hundkännedom och enom kunskap om inlärning.

Läs hennes inlägg i Brukshunden på sida 40, läs, ta in, ta det precis för vad där står och gör som jag. Le med hela ansiktet...... Hon kan inte ha mer rätt än så här!!!!

     

Idag kan vi med stor glädje meddela att Buzz i B-kullen är röntgad med A-höfter och UA armbågar

     

Just nu så är det nästan bara hundträning som gäller. Träning i massor  ungefär 7 dagar i veckan.... och riktigt kul är det!

Embla fungerar fint men tränger, är het och har antydningar till tjuvstarter igen, men vad gör väl det .... Finns ju värre skit i världen som tynger en.......

Col är bara helt underbar och jag tycker att allt går framåt!! Min älskade fula ankunge !!!

Iza är het, het igen och ljudlig mer behövs väl knappast sägas........

Vardagen och bygget här hemma rulla på i lagom tempo och igår hanns det t.o.m med att fylla på i alla skafferi här hemma. Släta bullar, saffransbiscotti, chokladbiskotti, amarettobiskotti........